Allt nästan allt som skrivs, spelas på teater, görs på film och även framförs i tal följer den dramatiska modellen.
I denna artikel beskriver jag den dramatiska modellen för film men den fungerar bra som illustration för allt berättande även i text och tal. Skulle man exempelvis hoppa över ett av stegen upptäcks detta lätt av läsaren, tittaren men dock lite svårare för den som lyssnar till ett tal.
I den klassiska modellen delas filmen in i sju faser som alla har sin funktion i berättelsen som helhet: Anslag – Filmens början. Anslaget ger en föraning om filmens budskap, stämning, genre, tema och stil. Presentation – Filmens viktigaste personer och platser presenteras. Filmens konflikter antyds. Fördjupning – Filmens konflikter börjar bli mer påtagliga. Vi får veta mer om personerna, konflikterna och filmens teman. Vändpunkten – den punkt då allting vänder för filmens huvudperson. Något avgörande sker. Det finns ingen återvändo. Huvudpersonen måste ta konsekvenserna av det som inträffat. Upptrappning – Filmens inre och yttre konflikter rullas upp. Komplikationer uppstår. Trycket på huvudpersonen blir allt större. Höjdpunkten – Filmens spänning når sin kulmen. Striden avgörs och konflikten får en lösning. Avrundning – Konflikten är över. En ny livssituation har uppstått för filmens viktigaste personer. Svenska Filminstitutets hemsida, 2022-11-23